Dream life

Martin Wickström and Carin Ellberg are exhibiting paintings from the middle of their careers: two position fixes.

Martin Wickström creates art from play and sorrow – I remember the centrifugal power from an earlier exhibition about a friend who died while climbing K2. His new exhibition at Galleri Engström is rather centripetal and spreads in various directions: cinematic mythology, 60s aesthetics and a whole bunch of sawed out shapes, like a jig saw puzzle on the walls. You get an impression of a purposeful simplicity, sometimes it’s almost trivial. But is the simplicity a camouflage? Because disguise is sub theme in the exhibition: among the flowers one of Goya’s tortured bodies is hidden, in the green house a crime scene from Psycho, and the extrovert holds melancholy.

Carin Ellberg at Andréhn-Schiptjenko is showing a very long painting of seven pictures, unevenly put together. Together they form a dreamy and introvert tale or reflection with the title Rinnande träd i olika världar. The paint runs like tears and rain, or pours out of prison like buildings. Interior and exterior blended together, within and out of the bodily. The theme of architecture and pattern goes back to the installation Sunrise, but in this case not in the form of panty hose and other ready mades but oil on canvas. We see traces of Louise Bourgeois, Marie-Louise Ekman and Art Brut outsiders, but strangely enough without it being a cliché: a naked, meditative drama, told through a subtle color expressionism.

Peter Cornell
Expressen, september 2004

Drömliv

Martin Wickström och Carin Ellberg ställer ut måleri från mitten av sin levnads bana: två positionsbestämningar.

Martin Wickström gör konst av lek och sorg – jag minns den centrifugala kraften i en tidigare utställning om en vän som omkommit vid en bestigning av K2. Hans nya utställning på Galleri Engström är snarare centripetal och sprider sig i olika riktningar: filmmytologi, 60-talsestetik, och en massa figurer utsågade som pusselbitar över väggarna.
Den ger ett intryck av målmedveten lätthet, ja, ibland blir det till och med lättviktigt. Är lättheten ett camouflage? För maskering är ett undertema i utställningen: i blomstren döljer sig en torterad kropp av Goya, i växthuset en brottsplats från Psycho, och i det extroverta melankolin.

Carin Ellberg på Andréhn-Schiptjenko visar en mycket lång målning av sju ojämnt hopfogade bilder. Tillsammans bildar de en drömsk och introvert berättelse eller betraktelse med titeln Rinnande träd i olika världar. Färg rinner som tårar och regn, eller väller ut ur fängelseliknande byggnader. Interiör och exteriör glider ihop, inomkroppsligt och utomkroppsligt. Temat arkitektur och mönster går igen från installationenSunrise, men här inte i form av strumpbyxor och andra ready mades utan olja på duk.
Vi ser spår av Louise Bourgeois, Marie-Louise Ekman och särlingar i Art Brut men på något underligt sätt utan att det stelnar i schabloner: en naken meditativ dramatik, förmedlad genom en subtil färgexpressionism.

Peter Cornell
Expressen, september 2004