The rumor regarding the death of painting is highly exaggerated. Caroline Söderholm is taking a tour of the galleries in Malmö, and according to her, painting isn’t even under the weather.
The health of painting is one of the more lingering discussions in the art world. Most recently when Johan Lundberg, editor in chief of Axess magazine, complained in an article in Expressen over the lack of a Swedish education in classic painting. But the worries are misdirected – the fact is that the position of painting within contemporary art is stronger than ever, which a successful generation born in the 70s, among them Victor Rosdahl and Lena Johansson (both recent graduates from Malmö Art Academy) clearly proclaims.
Besides that, it’s enough to have a look at the gallery scene in Malmö, where three in-between themselves very different painting exhibitions opened this weekend. There is even a representative of the traditional knowledge of the prospect extinction that Lundberg called for. At Galerie Holm Mats Rydstern shows how to work the brush in order to catch the right amount of presence to give the objects sensuality and weight. It doesn’t matter that it only involves a couple of onions. On the contrary, the factual motives enhance the precision in his ability to deal with volume, light and color. Hyper realism meets the Dutch still lives of the 17th century in an exhibition that in a convincing way also marks the qualities of conventional painting.
Kristoffer Nilson at Galleri Ping Pong also finds his motives in everyday life, although with an essentially different result: his work is more related to minimalism, ready mades and conceptual art. Despite that he carefully creates his imagery from reality and according to old painting customs prepares his paint by himself. For ten years he has been working with bank, postal and tax forms which he in his paintings empty from all information. What is left is the strict composition of lines, fields and grids, a series of concrete as well as subtle political reminders of the limiting structures of public society. It’s a suite of images that are both low key and consequent but to me highly dependent on their awareness of the traditions of painting.
Finally we have Martin Wickström at Galerie Leger who in a refined way plays with the iconography and cliches of art history as well as popular culture. His exhibition is called “Guns and Roses”, and the titles are gathered from the songs of the rock group. His coolly sophisticated paintings are pulsating with beauty and desire, but with a dim undertone of hatred and violence. Below the surface you can sense a split outlook on the fetish of today’s consumerism, half critical and half affirmative. I’m not doubting that the art of painting of the 21st century still has an edge.
Carolina Söderholm
Sydsvenska Dagbladet 12/3 2009
Måleriet lever gott i Malmö
Ryktet om måleriets död är betydligt överdrivet. Måleriet är inte ens lite småkrassligt, tycker Carolina Söderholm när hon går på gallerivandring i Malmö.
Måleriets hälsotillstånd tillhör konstvärldens mest segslitna diskussioner. Nu senast aktualiserad när tidskriften Axess chefredaktör Johan Lundberg i Expressen ondgjorde sig över frånvaron av en svensk utbildning i klassiskt måleri. En missriktad oro – faktum är att måleriets position inom samtidskonsten är starkare än på länge, vilket en framgångsrik generation 70-talister, med namn som Victor Rosdahl och Lena Johansson (båda nyss utexaminerade från Malmö konsthögskola) tydligt vittnar om.
Det räcker för övrigt med att titta på Malmös galleriscen, där tre sinsemellan mycket olika måleriutställningar öppnade i helgen. Här finns till och med en god representant för den traditionella kunskap på förespeglat utdöende som Lundberg efterlyste. På Galerie Holm visar Mats Rydstern hur penseln ska dras för att fånga just det mått av närvaro som ger föremålen sinnlighet och tyngd. Det spelar ingen roll att det bara rör sig om några lökar, tvärtom lyfter de sakliga motiven fram precisionen i hans förmåga att hantera volym, ljus och färg. Hyperrealism möter det holländska 1600-talets stillebenskonst i en utställning som övertygande markerar också det konventionella måleriets kvaliteter.
Även Kristoffer Nilson på Galleri Ping Pong hämtar sina motiv från vardagens krassa realiteter, dock med väsensskilt resultat: hans verk är mer besläktade med minimalism, ready mades och konceptkonst. Ändå skapar han omsorgsfullt sina bilder efter verklighetens förlagor, och bereder enligt gammal god målarsed sina färger själv. Sedan tio år tillbaka arbetar han med Skatteverkets, bankens och Postens blanketter, som han i sina målningar tömmer på all information. Kvar är deras strama kompositioner av linjer, fält och rutor, som en serie lika konkreta som subtilt politiska påminnelser om det offentliga samhällets begränsande struktur. Det är en lågmäld och konsekvent formulerad bildsvit vars styrka för mig i hög grad är beroende av dess medvetna förhållande till måleriets tradition.
Slutligen så Martin Wickström på Galerie Leger som raffinerat leker med såväl populärkulturens som konsthistoriens ikoner och klichéer. ”Guns and roses” kallar han sin utställning, vars titlar hämtats från rockbandets låtar. Hans svalt sofistikerade målningar pulserar av skönhet och begär, med dunkla underströmmar av hot och våld. Under ytan anas en kluven inställning till vår konsumtionskulturs fetischism, till hälften bejakelse och kritik. Att 2000-talets måleri har skärpan kvar, ser jag ingen anledning att tvivla på.
Carolina Söderholm
Sydsvenska Dagbladet 12/3 2009