ENTREPRENEUR The artist Martin Wickström is now exhibiting a new show and publishing a self funded book. He is also contributing to the redecorating of the foyer of the small stage of Dramaten. “I guess I’m the wet dream of any liberal government, but I’m not sure if I like it”, he says. Martin Wickström doesn’t want any grants. By combining cultural entrepreneurship in his own company Kiwi, with his artistic practice, he leads a good life.

– I guess I’m manic when I work and I suppose it’s showing results. Nowadays my financial situation is better which in turn gives me more freedom as an artist, he explains.

What is the downside of “the wet dream”, what you don’t like?

– Culture is essential in a democracy and the fact that I can make a living out of what I do doesn’t make it easier for a socially critical theatre to survive. You shoot yourself in the leg if you think that all culture can be self sufficient.

How commercially viable his new exhibition is, is up to the market to decide. At the moment he is showing, among other things, 36 portraits of Mount Fuji at Angelika Knäpper gallery in Stockholm.

– I was passing the mountain by train and let the camera click away, then I picked out 36 of them which I painted, says a notedly relaxed Martin Wickström.

The new self funded book Martin Wickström 99_09, including texts by his friends Marie-Louise Ekman, Bruno K Öijer, Daniel Birnbaum and Dan Wolgers, is already laying on the desk while the last paintings are being hung in the next room.

Wickström made his schedule with a good margin so to speak. We are going to talk about time. How many years Katsushika Hokusai spent creating his famous wood carvings 36 views of Mount Fuji in the 1820s, compared to the relatively short period of time that passed in Martin Wickströms creative process. And while Hokusai let the eternal forces of nature reflect the mountain, Wickström has used the present as a context – a billboard, a bridge or some hanging wires

Behind the photographically reproduced surface, a changing society takes shape, as fast as the speeding train. The mountain is its antipode – the stabile eternity. But nothing is one dimensional in the world of Martin Wickström.

Mountains has been a recurring theme since his friend Daniel Bidner died at K2 in 1993, where he was supposed to place one of two communicating sculptures by Wickström on the mountain peak.

– No one knows if he ever did it, but for ten years I had the other sculpture at home and it “answered” the blinks.

The grief took shape in the work Moments which consisted of 86 small lit cabins, one for every hundred meters of the mountain. When the exhibition was over the the work spread out.

– I know where about half of them went. I’m not making the same mistake again, this time I’ll take careful notes of the buyers to be able to loan back all the paintings and show them together again in the future.

Martin Wickström is a central figure in the Swedish art world and has sat in a number of chairs. As counsellor for the state’s art council he was in on the decisions regarding the controversial Wallenberg-monument at Nybroplan in Stockholm – and now he’s going to deal with both the national stage and folkhemmet.

– Jonas Bohlin is working on a new interior design for the foyer of the small stage of Dramaten, and then there is the continuing of the IKEA-project from 2006, where works by Ernst Billgren and Jan Håfström were reproduced and sold cheap. Who is participating this time is still a secret.

What is the key to success in the world of art and culture?

– Never to give up the quality. That’s how I did it anyway, Martin Wickström says.

Erica Treijs
SvD, 26/9 2009

Sin egen lyckas smed

ENTREPRENÖR Konstnären Martin Wickström är aktuell med ny utställning och en egenfinansierad bok. Dessutom bidrar han i arbetet med en ny inredning för foajén till Dramatens Lilla scen. ”Jag är väl en liberal regerings våta dröm, men är inte säker på att jag gillar det”, säger han.

Martin Wickstr öm vill inte ha några bidrag. Genom att kombinera kulturellt entreprenörskap i egna företaget Kiwi med eget skapande lever han gott.

– Jag är väl manisk i mitt yrkesutövande och det har kanske gett resultat. Idag har jag bättre ekonomiska förutsättningar som i sig ger mig större frihet som konstnär, förklarar han.

Vad är baksidan av ”den våta drömmen”, det du inte gillar?

–Kultur är centralt i en demokrati och att jag hittat ekonomisk bärighet i det jag gör innebär inte att det blir lättare för en samhällskritisk teater att överleva. Man skjuter sig själv i foten om man tror att all kultur ska kunna stå på egna ben.

Hur kommersiellt gångbar hans nya utställning är får marknaden avgöra. Just nu visar han bland annat 36 porträtt av det japanska berget Fuji på galleri Angelika Knäpper i Stockholm.

–Jag passerade berget med tåg och lät kameran löpa fritt, sen valde jag 36 bilder som jag målat av, säger en märkbart avslappnad Martin Wickström.

Den nya egenfinansierade boken Martin Wickström 99_09 med texter av vännerna Marie-Louise Ekman, Bruno K Öijer, Daniel Birnbaum och Dan Wolgers, ligger redan klar på skrivbordet när de sista tavlorna spikas upp i rummet intill.

Wickström har med andra ord klarat tidsplanen med god marginal. Vi kommer att tala om tid. Hur många år det tog för Katsushika Hokusai att på 1820-talet skapa sina berömda träsnitt 36 views of Mount Fuji jämfört med den relativt sett korta tid som passerat under Martin Wickströms skapandeprocess. Och medan Hokusai lät naturens eviga krafter spegla berget har Wickström låtit samtiden agera fond – en reklamskylt, ett brofundament eller slokande elledningar.

Bakom den självklara och fotografiskt återgivna ytan, gestaltas ett samhälle i förändring, lika snabbt som det framrusande tågets. Berget blir dess motpol – den stabila evigheten. Men inget är endimensionellt i Martin Wickströms värld.

Just berg har varit ett återkommande motiv sedan hans vän bergsbestigaren Daniel Bidner dog på K2 1993, under ett klätterprojekt där han bland annat skulle placera en av Wickströms två kommunicerande skulpturer på toppen.

–Ingen vet om han gjorde det, men under tio års tid hade jag den andra skulpturen hemma som ”svarade” på blinkningen.

Sorgen gestaltade Martin Wickström i verket Stunder som innehöll 86 små upplysta stugor, en för varje hundra meter av berget. Efter utställningens slut spreds verket för vinden.

–Jag vet vart kanske hälften tog vägen. Det misstaget vill jag inte göra igen, så den här gången ska jag föra noggranna anteckningar över köparna för att kunna låna in alla målningarna och visa dem tillsammans någon gång i framtiden.

Martin Wickström är en central gestalt i den svenska konstvärlden och har suttit på ett antal stolar. Som rådgivare åt bland andra Statens konstråd var han med och beslutade om det omdiskuterade Wallenbergmonumentet på Nybroplan i Stockholm – och nu ska han ta sig an både nationalscenen och folkhemmet.

–Jonas Bohlin skissar på en ny inredning för foajén till Dramatens Lilla scen och så blir det en fortsättning på Ikea-projektet från 2006, där verk av konstnärer som Ernst Billgren och Jan Håfström reproducerades och såldes billigt. Vilka det blir den här gången är ännu hemligt.

Vad är hemligheten för att lyckas i konst- och kulturvärlden?

– Att aldrig tumma på kvaliteten. Det har i alla fall varit min väg, säger Martin Wickström.

Erica Treijs
SvD, 26/9 2009